RELATIVISM

ett forskningsprojekt i idéhistoria, praktisk- och teoretisk filosofi, 2002-2005
[english version]


i samarbete mellan

och 
  GÖTEBORGS   STOCKHOLMS
 UNIVERSITET   UNIVERSITET


med ekonomiskt bistånd av


GÅ TILL....



Projektdeltagare

Institutionen för filosofi, Göteborgs universitet
Dag Westerståhl, professor, projektledare.
Alexander Almér, doktorand.
Bengt Brülde, fil.dr.
Ragnar Francén, doktorand.
Björn Haglund, fil.dr.
Peter Johnsen, doktorand.
Christian Munthe, docent.
Pia Nykänen, doktorand.
Claudio Tamburrini, fil.dr.
Folke Tersman, t.f. professor.
Anders Tolland, fil.dr.

Filosofiska institutionen, Stockholms universitet
Lars Bergström, professor em.
Folke Tersman, docent.
Torbjörn Tännsjö, professor.

Institutionen för idéhistoria och vetenskapsteori, Göteborgs universitet
Mats Andrén, docent.
Sven-Erik Liedman, professor.
Patricia Lorenzoni, doktorand.


Projektbeskrivning
Bakgrund
Delstudier
Litteratur

Bakgrund
Med "relativism" menar man, grovt uttryckt, att det inte finns någon allmängiltig, objektiv kunskap, utan att all kunskap uppstår utifrån något begränsat perspektiv och därmed endast kan vara giltig relativt till detta perspektiv. Olika sociala grupper och klasser, liksom olika kulturer och historiska epoker, har i allmänhet olika perspektiv på tillvaron eller olika tänkesätt, och därför har de också olika kunskap. När olika kulturers kunskaper kommer i konflikt eller drastiskt skiljer sig åt, vilket de ofta tycks göra, så behöver detta inte betyda att det är något fel på någon av dessa kunskaper. Det finns ingen universell måttstock med vars hjälp man kan avgöra vem som har rätt och vem som har fel, ingen objektiv sanning. Vad som är fel för den ene kan mycket väl vara rätt för den andre. Kunskap har, från ett sådant relativistiskt synsätt, så att säga endast "lokal" giltighet (Bergström 1992).
 Relativistiska positioner kring sanning, kunskap och moral är lika gamla som filosofin själv (jfr Protagoras 'Människan är alltings mått'; flera av Platons dialoger är uppgörelser med relativistiska tendenser hos vissa av sofisterna). De har växt sig starkare i och med att religiösa och andra absoluta auktoriteter fallit eller ifrågasatts, inte minst från slutet av 1800-talet (Nietzsche är det mest kända exemplet). Det brukar sägas att den moderna relativismen uppstod som en reaktion mot upplysningens kunskapssyn. Och det har hävdats att den moderna tidens relativism är en uppfinning framför allt av den tyska romantiken och av den filosofi som då utvecklades (Gardiner 1981). Allt detta är kontroversiellt, och kommer att problematiseras inom särskilt den idéhistoriska delen av detta projekt, men det står helt klart att relativistiska synsätt idag är mer levande än någonsin, såväl inom filosofi och idéhistoria som allmän kulturdebatt. Man kan här hänvisa till amerikanska pragmatister, Quine, Goodman, Wittgenstein, Winch, Putnam, Rorty m fl men också till s k kontinental filosofi som Heidegger, Gadamer, Lyotard, postmodernister m fl. Men relativismens problemkomplex sträcker sig långt utanför filosofin och idéhistorien. Det berör viktiga metodproblem inom andra vetenskaper, såsom litteraturvetenskap, antropologi, lingvistik osv. Och sättet att hantera detta pro-blemkomplex får direkta praktiska och politiska konsekvenser i moderna samhällen som våra, där befolkningsgrupper med olika kulturer, språk och normsystem måste söka leva tillsam-mans. Hur förenas respekt för andras sedvänjor och kulturer med en demokratiskt beslutad lagstiftning som gäller för alla? Om normer är relativa, kan det jämföras? Är alla normer lik-värdiga, eller finns det somliga som inte kan/bör relativiseras? Bör ett samhälle som det svenska vila på en gemensam "värdegrund"?
 Relativismen under modern tid har varit en reaktion mot sådant som upplysningsfilosofi, metafysik, rationalism, naturvetenskaplig människosyn, konservativa universitet, auktoritär moraluppfattning, kulturimperialism, m m. Sådana rimliga reaktioner kan ibland få ett tämligen ytligt uttryck, vilket stundom förekommer i populärvetenskap och i allmän kulturdebatt: Man lägger till "för mig", "för oss", "i vårt språk", "i vår kultur" efter alla påståenden eller hävdanden och drar slutsatsen att om det inte finns några absoluta kriterier så är allt lika bra.  Men under dessa ytliga formuleringar döljer sig ofta spännande problem. Vår avsikt med projektet är att dra fram sådana i ljuset.
 Det relativistiska problemkomplexet är mycket omfattande och mångfacetterat, men det finns gemensamma strukturer och resonemang som ständigt återkommer i diskussionen. Dessa gemensamma element förtjänar att lyftas fram, formuleras, och klargöras, av såväl teoretiska som praktiska skäl. Vilka är de tankegångar, som har en relativistisk innebörd, och som framstår som tänkvärda (varken uppenbart galna eller uppenbart sanna)? Hur ska de närmare bestämt förstås? Vilka argument kan ges för att de är riktiga? Vilka argument kan ges för att de måste förkastas? Sådana klargöranden är ett huvudsyfte med projektet. Ett annat är att studera ett antal konkreta frågeställningar inom det relativistiska problemkomplexet.
 En relativistisk position kan vara mer eller mindre omfattande: från smak och estetik till normer och värderingar, till naturvetenskapens utsagor om världens mikro- eller makrostruk-tur, till tolkning av kulturyttringar, till matematiska sanningar eller logiska resonemang. Den kan också vara mer eller mindre långtgående. Den kan röra språket ? kan olika kulturer alls förstå varandra, talar vi om samma sak? Den kan röra krav på bevisning och evidens. Har olika kulturer i grunden olikartade krav då de bedömer om en viss tro är välgrundad? Kan olika kulturer vara lika välgrundade i sin tro på motstridiga påståenden? Föreligger i verkligheten en sådan skillnad i synsätt? Den kan till sist röra sanningens och verklighetens natur. Ligger det något i de mest långtgående relativistiska anspråken med innebörden att olika kulturer lever i olika världar?

Delstudier
A  Relativismens anatomi

(Huvudansvarig: Dag Westerståhl: Övriga deltagare: Lars Bergström, Björn Haglund, Sven-Eric Liedman, Anders Tolland, Torbjörn Tännsjö, Alexander Almér (doktorand) och Peter Johnsen (doktorand).) Ett projekt kring relativism måste innehålla moment av preciseringar och klargöranden av detta begrepp och av de viktigaste argumenten för och emot, då en hel del aktuell diskussion i ämnet bygger på flertydigheter och förenklingar. Det tycks vara ett obestridligt faktum att det existerar olika normsystem, olika begreppssystem, att dessa är ko-difierade i olika språk- och kulturgemenskaper, etc, men för att ens kunna påbörja en seriös diskussion om och i vad mån detta faktum (som också i sig kan diskuteras ? se nedan under B) har relativistiska konsekvenser måste man veta vad man talar om.
 Till exempel: relativism beträffande vad ? mening, sanning, kunskap, ontologi, argument, förståelse, tolkning, rationalitet, metod, etiska normer, estetiska värden? (Även denna uppräk-ning är för grov: Moralisk relativism kan t ex vara såväl ontologisk, gälla moraliska satsers sanning, som epistemologisk, gälla moraliska åsikters berättigande, rationalitet, eller välgrun-dadhet. Frågan 'beträffande vad?' behöver alltså preciseras). Relativism inom ett område kan vara förenligt med ett absolutistiskt synsätt inom ett annat. Relativism inom ett område (t ex semantik) kan vara oförenlig med relativism inom ett annat (t ex berättigande). Sådana samband behöver klargöras. Vidare: relativt till vad ? t ex människans natur och evolutionshistoria; språk, språkspel, språkgemenskap; livsform; 'conceptual scheme'; teori; kultur, samhälle; kön; klass; individuella attityder och/eller förmågor?
 De flesta argument för relativism utgår från existerande diversiteter hos befolkningsgrup-per, kulturer, språkgemenskaper, vetenskapliga teorier etc. Relativister gör ofta antagandet att dessa skillnader är inkommensurabla. Grundtanken är här att två uppfattningar är inkommen-surabla om de dels konkurrerar och i någon intressant mening utesluter varandra, dels är ojämförbara, dvs det finns inget neutralt sätt att bestämma vilken av dem som är korrekt. Det senare förklaras ofta med oöversättbarhet som i sin tur kan betyda åtminstone (i) att t ex en kulturs begreppssystem inte kan beskrivas, förstås eller översättas till ett annat, (ii) att det inte ens går att konstruera ett övergripande begreppssystem inom vilket de övriga kan representeras och jämföras. Exempel är Whorfs tes (1967) att vissa språk bygger in en metafysik (tidsuppfattning) som är så radikalt annorlunda 'vår egen' att den inte kan förklaras inom ramen för denna. Eller låt oss nämna tanken att orsaksbegreppet, eller sanningsbegreppet, överhuvud inte förekommer i en viss kultur. Sådana tankar är fascinerande men problematiska. Hur etablerar man att de råder? Hur vet man att man inte snarare missförstått delar av det begreppssystem man undersöker, eller undgått att upptäcka andra begrepp inom det i termer av vilka lineär tid, orsak, eller sanning skulle kunna 'definieras'? Det kan vara lätt att slå sig till ro med tanken på inkommensurabilitet, som en befrielse från vidare jämförande mödor. Men även om någon form av inkommensurabilitet accepteras är det långtifrån glasklart vilka relativistiska slutsatser som följer. Att en kultur inte har ett visst begrepp, låt oss säga sanning, betyder det att (absolut) sanning inte finns?
 Inom vetenskapsteorin finns en välbekant sentida utveckling mot relativism, som utgår från en reaktion mot ett positivistiskt/'scientistiskt' kunskapsideal: från teoriberoende hos ob-servationer (Popper) till inkommensurabla paradigm (Kuhn 1970a,b) och metodologisk anar-kism (Feyerabend 1975). Men det finns många stationer på denna väg, som ännu diskuteras i litteraturen, och något enkelt belägg för radikal relativism kan knappast hittas där heller.
 En annan väg till relativism (alt nihilism; se avsnitt B) ifrågasätter helt klassiska begrepp som sanning, kunskap, berättigande, argument: antingen är de västerländska myter eller åt-minstone har de spelat ut sin roll, och bör ersättas med t ex retorik, politik, maktrelationer. Även idén om klarhet och stringens kan ses som tillhörande en viss, historiskt passé, kultur. Med ett sådant synsätt blir förstås allting tillåtet, och ett projekt som det föreliggande omöjligt. Vårt projekt förutsätter att även om vissa relativistiska förhållningssätt är motiverade så går det att på ett fruktbart sätt förstå och förtydliga dem, och vad som talar för och emot dem.
 Huvudargumenten mot relativism bygger bl a på logiska problem hos relativismen (se nedan), på existerande vetenskaplig praktik (med allt korrektare förklaringar och bättre förut-sägelser), på den föregivna existensen av 'brute facts', och på vissa logiska och matematiska intuitioner. Samt naturligtvis på misstag eller förbiseenden i argumenten för relativism. Också här finns många områden att utforska och klarlägga.
 Flera forskare inom projektet kommer att arbeta med begreppsklarläggande frågor kring relativism. Två deluppgifter härvidlag som också berör de delar av projektet som behandlas nedan under punkt B och C är:

(i) Författande av en Handbok om relativism. Här är tanken att skriva en volym som, för-slagsvis i uppslagsordsform, presenterar den vanligaste terminologin, begreppsapparaten och argumentationen kring relativismens problemkomplex på ett lättillgängligt sätt. Med tanke på frågans aktualitet men också på den avsevärda förvirring som råder kring den torde en sådan bok kunna fylla en angelägen funktion. Boken redigeras av Sven-Eric Liedman, Torbjörn Tännsjö och Dag Westerståhl, men samtliga projektdeltagare beräknas bidra till den.

(ii) Lars Bergström skall skriva en uppsats med titeln "Relativism in Science and Ethics", där syftet är att göra en jämförelse mellan vetenskap och moral med avseende på hur olika typer av ? och grader av ? relativism kan försvaras inom dessa områden. Tanken är att uppsatsen skall innebära en vidareutveckling av synpunkter som Bergström tidigare framfört i bland an-nat hans 1984, 1990a, 1990b (särskilt kapitel 7), 1993, 1998, 2000  och 2001.

Vidare planeras följande specifika delprojekt under punkt A:

Delprojekt
(a) Relativismens (föregivna) paradox. Ett mycket vanligt argument mot relativism är att den inte håller om den appliceras på sig själv. Man kan jämföra med 'skepticismens paradox': Måste inte en genomgående skepticism drabba skepticismen själv? Men medan skeptikern till synes lätt kan försvara sig genom att helt enkelt gå med på slutsatsen (hon hävdar inte att skepticismen är säker), är det inte lika klart att motsvarande strategi fungerar för relativisten. Anti-relativister som Nagel (1997) hävdar med emfas att den inte gör det. Dessa argument har en slående (ev missvisande) enkelhet vilket inte hindrar att etablerade forskare bedömt dem på radikalt olika sätt (Bennigson 1999a). En uppgift som Anders Tolland och Dag Westerståhl kommer att ägna sig åt inom projektet är att analysera strukturen hos och utvärdera denna typ av 'självupphävande'-argument, som i olika former förekommer i litteraturen.
 Ett rimligt utgångsantagande är att svaret på frågan om relativismen är självupphävande kommer att bero, dels på vilket slag av relativism det är fråga om, dels på vad man kräver av ett sådant självupphävande. Det är inte klart att varje slag av relativism skulle drabbas lika av varje form av självupphävande, eller ens att en viss form av självupphävande skulle träffa varje typ av relativism. Några huvuddrag i en indelning i olika typer av relativism berördes ovan. Vad det gäller olika former av självupphävande har vi som en av de starkaste formerna direkt logisk inkonsistens (Siegel 1987). Ett annat slag innebär att relativismen, även om den inte är i strikt formell mening inkonsistent, innehåller ett förnekande av någon slags ound-gänglig förutsättning för den relevanta arten av relativism, t ex att en relativism för epistemiskt berättigande i sig själv innehåller ett förkastande av ett av villkoren för själva möjligheten av epistemiskt berättigande. En svagare form av självupphävande innebär att relativismen kommer att implicera att konkurrerande alternativ är lika berättigade som den själv. Un-dersökningen kan även utvidgas till argument som försöker vederlägga relativism genom att visa att den kommer i konflikt med något väletablerat faktum.
 Detta delprojekt kommer som framgått att förutsätta ett systematiskt urskiljande av olika typer av relativism och har redan därigenom en anknytning till samtliga övriga delprojekt. Argumentering om relativismens eventuella självupphävande blir även direkt relevant i flera andra delprojekt; särskilt kan nämnas delprojekten om Davidsons tolkningsteori samt om metaetisk relativism.

(b) Relativism och koherens. Anders Tolland och Folke Tersman kommer inom detta delpro-jekts ram att undersöka om användandet av koherensbegreppet för med sig relativism. Kohe-rens ses vanligen som en fråga om att vara väl integrerad i ett större sammanhängande system. Givet ett sådant koherent system verkar man oftast kunna tänka sig ett annat system med an-nat innehåll men som är lika sammanhängande. Om nu koherens är måttet på exempelvis san-ning så verkar man kunna få två, sinsemellan oförenliga, sammanhängande teorier som är lika (höggradigt) sanna, vilket onekligen låter som någon form av relativism. Detta slags resone-mang brukar oftast förekomma som ett led i argumenteringen för att koherens inte kan utgöra innehållet i sådant som sanning eller berättigande.
 Delprojektet kommer främst att syssla med koherens inom epistemiskt berättigande. En aspekt av problematiken är i vilken utsträckning olika varianter av koherens öppnar för relati-vism ? vilken skillnad gör det exempelvis att lägga till kravet att koherenta system måste vara mycket omfattande ? samt om den uppträdande formen av relativism är oskyldig eller hotfull. En annan aspekt är att koherens ofta bara ses som en av konstituenterna i epistemiskt berät-tigande. Frågan är då i vilken grad koherensens eventuella relativiserande inflytande kan mot-verkas av andra inslag, t ex 'fundherentism' (Haack 1993) eller 'considered judgment' (Rawls 1971).
 Delprojektet anknyter direkt till delprojekten relativismens paradox och metaetisk relati-vism. Dessutom finns genom Davidsons koppling av tolkning till berättigande via 'the prin-ciple of charity' en knytning till delprojekt A(f).

(c) Konstruktivism, relativism och skepticism. Björn Haglund kommer i tre uppsatser i detta delprojekt att studera vissa centrala inslag i konstruktivistisk epistemologi, framför allt dokt-rinen att fakta konstitueras av individuella eller kollektiva medvetandeaktiviteter, och att detta gör det möjligt att undvika skepticistiska invändningar mot möjligheten av kunskap och ve-tenskap. En uppsats undersöker och utvärderar konstitutionsbegreppet och dess relationer till regler, konventioner och individuella såväl som kollektiva propositionella attityder. Huvud-hypotesen här är att de centrala aspekterna av konstitutionsbegreppet kan förklaras i termer av nästade attityder, och att hänvisningar till t ex 'konstitutiva regler' (se Searle 1969) i princip är onödiga.
 'Konstruktivism' har kommit att beteckna en grupp av i huvudsak anti-realistiska episte-mologiska positioner. Inom filosofin utgår den konstruktivistiska traditionen från Kants tran-scendentala idealism (och till viss del från den av Peirce inspirerade vetenskapsrealismen). Moderna versioner av konstruktivism (t ex socialkonstruktivism; Hacking 1999) har kommit att utvecklas i en alltmer relativistisk riktning, vilket delvis sammanhänger med att intressefo-kus flyttats från naturvetenskap till samhälls- och humanvetenskap, och därmed till institutio-nella förhållanden.
 Ett motiv bakom flera konstruktivistiska ansatser är att hitta en epistemologisk position som är immun mot skeptiska argument. (Jfr det faktum att Kants transcendentala idealism till stor del föranleddes av Humes skeptiska argument.) Denna tanke ger upphov till vad vi kan kalla "tesen om 'användar-reflexivitet' hos predikat", enligt vilken alla predikat har en 'dold' argumentplats som 'automatiskt' fylls av subjektet eller en med subjektet relaterad entitet (t ex subjektets kultur- eller språkgemenskap). Ett exempel får illustrera:
 Det skeptiska argument i bakgrunden är här 'illusionsargumentet' som i ett specialfall säger att vi aldrig på perceptuell grund kan veta om ett fysiskt objekt är rött, eftersom (i) vi ibland misstar oss på föremåls färg och (ii) illusoriska och veridikala perceptioner ofta nog är intrinsikalt oskiljaktliga. Alltså löper vi alltid risken att ha fel vid perceptuellt grundad färg-bedömning, och kan därför aldrig på perceptuell grund veta vilken färg ett objekt har.
 Ett konstruktivistiskt motargument kan se ut på följande sätt (se t ex Hamlyn 1970): Ob-servationspredikatet "röd" måste förstås i enlighet med följande förklaring:
  x är röd <=> x ser röd ut för normala betraktare i normala omständigheter.
Detta är inte en cirkeldefinition (eftersom "röd" inte förekommer ? i normal, predikativ, an-vändning ? i högerledet) utan en genuint reduktiv förklaring av "röd" i termer av "se röd ut för A". Av detta tänks två slutsatser följa. Dels (den anti-skepticistiska) att det är begreppsligt omöjligt att människor missbedömer färg annat än undantagsvis, och dels (den relativistiska) att den 'logiska formen' hos observationssatsen "x är röd" egentligen är 'x är röd för A', där A sedan måste specificeras på något sätt. Haglund kommer att skriva två uppsatser i detta sam-manhang: en om konstruktivism som anti-skepticistisk strategi och en om begreppet institu-tionellt faktum inom social-konstruktivism. En hypotes är att den beskrivna typen av strategi inte lyckas framgångsrikt bemöta de initiala skeptiska argumenten, utan istället snarast resul-terar i en omdefinition av kunskapsobjekten. En annan tes är att den typ av 'relativisering' av begrepp som åberopas inte kan legitimera en relativisering av sanningsfrågor.

(d) Relativism och pragmatism. Radikala relativister som Rorty (1979, 1982) kallar sig gärna 'pragmatister', och hänvisar ofta till Charles S. Peirce som den som introducerade denna rikt-ning inom filosofin. Förhållandet mellan Peirces pragmatiska sanningsbegrepp och hans otvetydiga realism (t ex i hans 1992) är emellertid problematiskt och svårfångat. Dag Wes-terståhl ämnar i en uppsats försöka reda ut detta förhållande hos en av den amerikanska filo-sofins mest intressanta och samtidigt mest svårtillgängliga företrädare. Hypotesen är att den motsättning som finns mellan pragmatism och realism och som så småningom blev tydlig även för Peirce själv är reell, och att Peirces sena försök att ta sig ur motsättningen också kan bidra till dagens relativismdebatt. Uppsatsen bygger delvis vidare på den diskussion som Susan Haack ägnat frågan (se hennes 1998).

(e) Relativism, realism och evolution. Doktoranden Alexander Almér (som handleds av Björn Haglund och Dag Westerståhl) skall i detta delprojekt och i sin avhandling i teoretisk filosofi vid Göteborgs universitet undersöka hur evolutionsbaserad semantik och kunskapsteori för-håller sig till relativistiska idéer. Att naturalisera filosofi innebär i korthet att tolka filosofiska problemkomplex som hörande till det område naturvetenskaperna bemästrar. En form av na-turalism med stort inflytande det senaste decenniet tar sin utgångspunkt i evolutionsteoretiska argument. Många menar att det går att omtolka filosofiska nyckelproblem på ett fruktbart sätt om man betraktar organismernas medvetande och intelligenta samspel med fysisk och social miljö som uttryck för evolutionära funktioner. Ruth Millikan (1984, 2000) är den filosof som utvecklat detta perspektiv tydligast. Hennes teorier har inflytande på den samtida filosofiska diskussionen om medvetande, språk och evolutionsteori. Bland evolutionsteoretiker som in-tresserar sig för funktionsbegreppet har Millikans synsätt kommit att betraktas som ett huvud-alternativ. Hennes funktionsteori och hennes generella representationsteori länkas till san-nings- och meningsteori, kunskapsteoretisk och metafysisk realism, och hon argumenterar mot relativism av olika slag.
 Avhandlingen sönderfaller i tre tematiska delar. Den första delen behandlar Millikans etiologiska funktionsteori och evolutionsteoretiska ramverk. Begreppet etiologisk funktion har tilldragit sig intresset från ett flertal filosofer (utöver Millikan, Neander 1991, Grifiths 1993, Godfrey-Smith 1994). Almér lyfter fram och försvarar tesen att funktionsbegreppet går att reduktivt naturalisera utan att relativisera till begrepp som nytta eller förklaringsperspektiv.
 Den andra delen behandlar Millikans representationsteori. En generell representationsteori skall kunna hantera en mängd semantiskt-logiska och pragmatiska egenskaper som tillkommer representationer av olika slag ? exakt vilka egenskaper är en tvistefråga. Denna del granskar kritiskt i första hand valet av semantisk-logiska begrepp. Ett deltema rör det av Millikan extensivt behandlade komplexet av frågor kring subjektets epistemiska tillgång till innehållet i sina representationer. Detta är ett notoriskt problemområde för alla externalistiska me-ningsteorier, som dock Millikan menar sig kunna hantera. Almér argumenterar för en korre-spondensteoretisk teori för mening/sanning med Millikan mot relativistiska alternativ.
 Den tredje delen tar upp Millikans försvar för ontologisk realism. Hon framställer en be-greppsteori och en ontologisk typteori som avses kunna hantera vitt skilda fenomen: fysiska, biologiska, mentala och sociala. Med hennes sätt att indela verkligheten kommer hon att be-trakta biologin och psykologin som exempel på vetenskaper som rangerar fenomen vars iden-titet bestäms inte av nuvarande aktuella fysiska dispositioner men väl av deras uppkomsthisto-ria. Det innebär enligt Millikan att psykologin inte är en vetenskap med allmänna lagar. Men detta leder inte till relativism enligt Millikan. Att strikta lagar inte kan formuleras innebär inte att "anything goes" eller att de psykologiska predikaten skall elimineras ur varje vetenskap om människan. Almér diskuterar i detta sammanhang även Fodors (1998) teori om begrepp som är ett icke-teleologiskt naturalistiskt alternativ till Millikans synsätt. Almérs hypotes är att det teleologiska perspektivet på begrepp kan försvaras, vilket kommer att ske i ett kapitel där han jämför Millikans och Fodors begreppsteorier.

(f) Davidson, inkommensurabilitet och relativism. Doktoranden Peter Johnsens avhandlings-projekt (teoretisk filosofi, Göteborgs universitet, handlett av Dag Westerståhl) är att undersö-ka huruvida en semantisk kritik av relativism av Donald Davidsons slag kan fungera som en generell kritik av relativism. Han studerar hur argumenten biter på filosofer som Quine (1953, 1969, 1981), Goodman (1978) och Derrida (1967) men också på en litteraturteoretiker som Fish (1980). En naturlig startpunkt är en genomgång av förhållandet mellan Quines och Da-vidsons teorier. Davidson accepterar flera av Quines grundläggande ståndpunkter såsom kriti-ken av distinktionen analytiska/syntetiska satser, översättningens obestämbarhet och referen-sens ogenomtränglighet (inscrutability), men också är en av hans mest påstridiga kritiker, främst av Quines stimulusbaserade kunskaps- och meningsteori och hans form av relativism.
 I avhandlingen kommer Johnsen att fokusera på den kritik av relativismen som fick sitt första egentliga uttryck hos Davidson i "On the Very Idea of a Conceptual Scheme" (1984), där en ambitiös kritik levereras inte bara av inkommensurabilitet och relativism utan även av empirismen vars tredje (och sista) dogm Davidson anser sig ha upptäckt. I korthet går kritiken ut på att själva idén om ett begreppssystem inte är begriplig. Davidson formulerar inkommen-surabilitetstanken i termer av ömsesidigt oöversättbara begreppssystem, och hans kritik går ut på att vi inte ens kan identifiera ett (annat) begreppssystem utan att (åtminstone delvis) ha gjort en översättning av det. De skillnader som skulle utgöra basen för inkommensurabilitet mellan systemen, är i själva verket endast identifierbara mot bakgrund av en större enighet, mot bakgrund av en översättning.
 Men Davidson nöjer sig inte med att kritisera inkommensurabilitet, han vill visa att själva idén med ett begreppssystem varken är särskilt klar eller möjlig att använda. Utan tillgång till analytiska satser eller en teorineutral verklighet som kan fungera som en bas för jämförelse mellan begreppssystem, står vi inför en fundamental osäkerhet: vi kan inte ? enligt Davidson ? vara säkra på om våra (eventuella) skiljaktigheter är en fråga om olika begrepp eller om olika trosföreställningar. Vi har ingen generell metod att avgöra om vi är oense om en sak eller talar om olika saker. Hans slutsats är att vi varken kan avgöra om två begreppssystem skiljer sig åt eller är ett och samma.
 Redan på detta stadium finns det en hel del oklarheter. Vad räknas som en översättning av ett system, var går gränsen mellan översättning och tolkning? Om vi kan förstå, men inte översätta ett annat system kan vi kanske bedöma våra system som inkommensurabla. En nog-grann utredning av Davidsons och Quines syn på översättning, mening och trosföreställningar kommer att utgöra avhandlingens första del.
 Den andra delen kommer börja med ett kapitel som behandlar relativism mer generellt och abstrakt, för att kunna avgöra om Davidsons kritik kan drabba relativism per se eller om den bara drabbar de mest extrema varianterna. I nästa kapitel tas återigen upp konkreta exempel på relativistiska positioner och ansatser. Goodmans teori om världsskapande och Fishs teori om tolkningsgemenskapen som konstituerande av mening, men även Derrida och Davidson själv (som har vissa relativistiska drag), kommer att studeras.
 

B  Relativism angående moral

(Huvudansvarig: Torbjörn Tännsjö. Övriga deltagare: Bengt Brülde, Christian Munthe, Clau-dio Tamburrini, Anders Tolland, Folke Tersman, Ragnar Francén (doktorand) och Pia Nykä-nen (doktorand)). Inom moralfilosofin är det vanligt att skilja mellan metaetik (värdeteori), normativ etik och tillämpad etik. På alla dessa tre områden aktualiseras frågor om relativism.
 Inom metaetiken dyker relativismen upp som en tanke om att det som är rätt för en indi-vid (eller kultur, eller tid), kan vara fel för en annan. Hur ska det förstås? En möjlighet är att olika individer, kulturer eller tider använder orden "rätt" och "fel" i olika mening. En annan att de skulle kunna vara berättigade, var och en i sina sinsemellan oförenliga uppfattningar. En tredje att det som är rätt i (förhållande till) en individ, kultur eller tid, verkligen skulle kunna vara fel i (förhållande till) en annan. Den skenbara motsägelsen i denna sista typ av metaetisk relativism "bortförklaras" av förhållandet att själva sanningsbegreppet i någon mening skulle vara relativt. Det finns så att säga flera olika moraliska "verkligheter", konstituerade på olika sätt, om vilka vi kan uttala oss.
 Relativistiska resonemang av metaetisk karaktär måste skiljas från olika nihilistiska teser, med innebörden att etiskt språk inte uttrycker några egentliga påståenden, att moraliska upp-fattningar aldrig kan vara välgrundade, och att det inte finns någon moralisk verklighet om vilken vi kan ta miste. Nihilismen trivialiserar ju ofta relativismen.
 Inom den normativa etiken förekommer relativistiska teser av t ex följande slag: var och en bör handla enligt den moral som är rådande i den egna kulturen. Olika kulturers olika sätt att handla förtjänar respekt. Kanske kan teser som dessa få stöd av någon form av metaetisk relativism? Eller kanske får de snarare stöd av någon form av metaetisk nihilism? Om det inte finns någon sanning i moral så bör vi just därför respektera varandras uppfattningar?
 Inom den tillämpade etiken får sådan normativ relativism, om den är acceptabel i någon form, påtagliga konsekvenser. Var det kanske rätt av läkare att på trettiotalet i vårt land tvångssterilisera människor, samtidigt som det idag vore fel att göra det? Kan vissa handlingar som människor begått under en militärdiktatur kan anses som försvarliga, med hänvisning till det sammanhang i vilket de utfördes (t ex rådande lagstiftning), samtidigt som de vore värda att bestraffa om de utfördes i ett annat sammanhang? Om människor med olika kulturell bakgrund ska leva i harmoni i ett och samma samhälle bör de visa respekt för varandras olika sedvänjor. Hur långt skall denna respekt gå? Är t ex kvinnlig omskärelse någonsin berättigad? Änkebränning? Etc.
 Inom alla de tre uppräknade områdena finns en uppsjö av angelägna områden att ut-forska. Sådana undersökningar har inte bara internt vetenskapligt intresse, de är också, med tanke på relativismens starka ställning inom kulturdebatt och offentligt samtal, av stort allmänt intresse. Finns det någon icke-trivial variant av relativismen, på något av de tre områdena, som är plausibel? Hur förhåller områdena sig till varandra? Kan relativism av ett slag också medföra relativism av ett annat? Eller står relativism på ett område i motsättning till relativism på andra? Finns det över huvud taget intressanta samband av det slaget?

Delprojekt.
(a)  Metaetisk relativism. Metaetiska relativister hävdar att en och samma moraluppfattning kan vara giltig i förhållande till en kultur eller person, men ogiltig eller falsk i förhållande till någon annan. Denna tanke kan emellertid preciseras i en mängd olika riktningar, och vissa av de versioner som därvid uppkommer är triviala, medan andra är uppenbart orimliga. Syftet med denna delstudie är kort och gott att undersöka om det finns någon version som varken är trivial eller orimlig. En tänkbar kandidat är tesen att en och samma moraluppfattning kan vara välgrundad eller rättfärdigad för en person men ogrundad för någon annan. Men det finns även andra, t ex de versioner som försvarats av Harman (1978), Wong (1984), och, helt nyligen, Wright (2001). Undersökningen går ut på att formulera dessa versioner så precist som möjligt, att utröna hur de förhåller sig till andra metaetiska doktriner (såsom emotivismen eller expressivismen och den moraliska realismen), samt att granska de argument som anförts för respektive mot dem. Bland de kritiker som kommer att tas upp kan nämnas Smith (1994) och Sturgeon (1994).
 Till stöd för relativismen brukar man hänvisa till den omfattande oenighet som antas fö-rekomma när det gäller moraliska frågor, och då speciellt till de radikala skillnader som tycks finnas mellan olika kulturer. Vissa relativister (t ex Wright) anser att blotta möjligheten av djup och fundamental oenighet är tillräcklig för att underbygga en relativistisk hållning, medan andra snarare förlitar sig på hypoteser om att oenigheten i värdefrågor faktiskt är större än när det gäller andra frågor. Båda dessa typer av argument kommer att behandlas, bl a genom att granska den empiriska evidens som anförs till stöd för hypoteserna om vittgående faktiska skillnader. Denna evidens utgörs framför allt av studier utförda av antropologer såsom Wes-termarck (1906-08, 1932), Herskovits (1955), Chagnon (1967) och Turnbull (1972). Avsikten är att undersöka i vilken mån de oenigheter dessa studier frilägger verkligen är av den grund-läggande karaktär som är mest relevant för relativismen, eller om de kan förklaras på ett sätt som är förenligt med att parterna har en gemensam grundläggande moraluppfattning, t ex ge-nom att oenigheterna kan hänföras till skillnader i livsvillkor, eller till olika uppfattningar i icke-moraliska frågor, eller genom att oenigheterna i vissa fall är blott skenbara (se bl a Cooper 1978 och Tersman 1998).
 Granskningen av de empiriska studierna aktualiserar frågor som handlar om när vi har anledning att översätta en uppsättning satser i ett främmande språk med våra värdesatser, och när vi har anledning att tillskriva andra personer en viss moraluppfattning (oavsett om vi delar den eller ej). Ytterst är det ju detta som avgör hur mycket oenighet vi kommer att finna i värl-den. En viktig frågeställning i delprojektet är att undersöka relevansen hos sådana grund-läggande språkfilosofiska frågor för möjligheten av fundamental oenighet i värdefrågor, och för rimligheten hos den metaetiska relativismen. Även om det finns en del litteratur om den allmänna kopplingen mellan tolkning, oenighet och relativism (se Davidson 1984 och Tersman 1992) så har relativt lite gjorts när det gäller moralen. Ett undantag är Richard Millers bok (1992), samt Folke Tersmans nyligen avslutade studie (2001). I Tersman (2001) hävdas att olika uppfattningar om när vi har anledning att tillskriva moraluppfattningar har stor relevans för kontroversen mellan moraliska realister, expressivister och relativister. Dessutom diskuteras möjligheten att på ett oberoende sätt rättfärdiga sådana uppfattningar.
 Forskningen inom detta delprojekt kommer delvis att utföras av doktoranden Ragnar Francén vars arbete skall utmynna i en doktorsavhandling i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet om möjligheten av en icke-trivial och samtidigt rimlig metaetisk relativism. Fran-céns arbete handleds av Christian Munthe och Folke Tersman. Tersman avser att vidareut-veckla de resonemang som förs i Tersman (2001) samt att särskilt tillämpa dem på den meta-etiska relativismen. Vidare kommer Munthe att, i samarbete med Bengt Brülde, tillämpa för-slag som framkommer i Tersmans arbete i en kritisk litteraturstudie av de antropologiska verk som filosofer brukar åberopa till stöd för relativistiska tankegångar. Resultaten från dessa un-dersökningar kan förväntas ha relevans inte bara för moralfilosofi utan även för det empiriska studiet av människors moraluppfattningar, t ex inom antropologi. I delprojektet kommer även Anders Tolland att arbeta, bl a med att undersöka en eventuell koppling mellan metaetisk re-lativism och agent-relativitet inom etiken. Delprojektet knyter vidare an till delprojekten B (b) och (c), flera av delprojekten under A, samt C (a).
 En antologi med uppsatser kring temat i delprojektet (Brülde, Francén, Munthe, Tersman, Tolland, m fl) kommer att redigeras av Munthe och Tersman och avses ges ut på något inter-nationellt förlag inom ramen för projektet.

(b) Steget från metaetisk till normativ relativism. I denna del av projektet studeras logiska, begreppsliga respektive evidentiella kopplingar mellan, å ena sidan, olika former av meta-etisk relativism och, å den andra, normativa teser om respekt för andra kulturer. Bengt Brülde och Christian Munthe kommer gemensamt bearbeta denna frågeställning. Normativa relativistiska teser, som att vi bör vara toleranta gentemot främmande moraluppfattningar, eller att vi alla bör handla enligt den moral som är rådande i den egna kulturen, försvaras ofta med hänvisning till någon form av metaetisk relativism. Det är dock osäkert i vad mån ontologisk, semantisk eller kunskapsteoretisk relativism verkligen kan ge stöd åt någon form av toleransprincip. Och, om så är fallet, hur omfattande är i så fall den tolerans som kan ges ett sådant stöd?
 Även om en metaetisk ståndpunkt inte logiskt kan implicera en normativ ståndpunkt, så skulle det kunna finnas någon rimlig normativ princip som tillsammans med metaetisk relati-vism ger stöd åt normativ relativism. Ett exempel på en sådan princip är Wongs "justification principle", som säger att "one should not interfere with the ends of others unless one can justi-fy the interference to be acceptable to them were they fully rational and informed of all rele-vant circumstances. To do otherwise is to fail to treat them with the respect due rational beings" (Wong 1984). Det är dock långt ifrån klart vare sig vilka praktiska implikationer en sådan hållning har, eller på vilket sätt den kan inordnas i eller relateras till olika övergripande etiska läror och argumentationsmönster ? hur ska man t ex förhålla sig till människor som förnekar principer av den typ som Wong föreslagit? (Se Bennigson 1999b, Devine 1987, Har-rison 1976, Hughes 1986, Mercer 1999, Tilley 1994).
 Det finns även andra former av relativism än renodlat moraliska som tänkts ha normativa implikationer. Inom antropologin har t ex följande resonemang förekommit: även om "andra" kulturer tycks uppvisa andra slags rationalitet än "vår egen", så är det rimligt att tänka sig att de är lika rationella som vi (enligt sina egna begrepp om rationalitet). Vi har därmed anledning att acceptera att de lever på de sätt de finner förnuftigt. Peter Winchs kritik av antropologen Evans-Pritchard (Winch 1958, 1964) har t ex ofta använts som grund för sådana resonemang (Hollis & Lukes 1982, Wilson 1971). Detta synsätt problematiserar ytterligare tillämpningen av idéer liknande Wongs, men det är samtidigt oklart i vad mån det kan grunda några bestämda normer över huvud taget. Vilken praktik som helst kan ju beskrivas som havandes "sin egen rationalitet".
 Syftet med denna delstudie är att genomföra en kritisk granskning av argumentationer som dessa, med utgångspunkt i Wongs "justification principle" och debatten kring denna samt med vidare utblick mot den internationella moral- och vetenskapsfilosofiska debatt som förts i anknytning till det vetenskapliga studiet av andra kulturer (se t ex Cantwell et al 2000, Edel et al 1968, Rynkiewich et al 1976). Vid sidan av detta har studien också relevans för den del av projektet som behandlar spänningen mellan idén om en värdegrund och ideal om tolerans och multi-kulturalism, och den är kopplad till arbetet inom delprojekten B (a) och (c), samt C (a).

(c) Relativism i tillämpad etik. Avstånd mellan en betraktare och ett moraliskt fenomen som ska bedömas, vare sig det rör sig om avstånd i tid, med avseende på kulturell bakgrund, eller kanske bara geografi, brukar antas mana till försiktighet eller respekt i bedömningen. Finns det goda principiella skäl för en sådan hållning? Två konkreta studier ska göras inom detta område, som bägge anknyter till delprojekten B (b) och C (b).

(c1) Post-diktatoriska, demokratiska regeringar ställs ofta inför frågan huruvida brott mot de mänskliga rättigheterna (MR-brott) begångna av den tidigare regimen bör straffas. Vare sig man stödjer kravet på straff på rent retributiva grunder (som de flesta MR- och anhörigorgani-sationerna), eller på brottspreventiva och/eller politiska hänsyn (som demokratiska regeringar efter maktskiftet gör), stöter uppgiften att straffa de skyldiga på juridiska och ? i förlängning-en ? moraliska problem. De gärningar för vilka nu övervägs att utmäta straff kan ha varit lagliga under den forna regimen. Eller den tidigare regimen kan ha utfärdat en allmän amnesti ? framröstad av en majoritet av befolkningen ? för den typen av brott innan den lämnade över makten till den folkvalda regeringen. Att i dessa fall ändå beivra dessa gärningar och straffa gärningsmännen innebär då ett brott mot en grundläggande rättsprincip, legalitetsprincipen, enligt vilken ex-post facto-lagstiftningen (lagar som förbjuder och straffbelägger handlingar retroaktivt) är orättfärdigad. Till sist kan handlingar som av det internationella samfundet be-traktas som uppenbara brott mot mänskliga rättigheter, uppfattas som moraliskt berättigade i ett visst samfund.
 Claudio M. Tamburrini kommer att inom projektets ram författa en bok som diskuterar följande frågor: Bör moralen, i vissa situationer, ges företräde framför juridiska överväganden, även fundamentala sådana (t ex legalitetsprincipen) i fråga om att straffa MR-brottslingar? I så fall, i vilka situationer? Skall en ny demokratisk regering av (absoluta) moraliska skäl straffa MR-brott den inte har någon juridisk förpliktelse att straffa? Eller finns det rimliga relativistiska skäl att inte straffa forna MR-brott? Är det internationella samfundet (någonsin) berättigat att tvinga på ett land en straffpolitik för MR-brott som landets majoritet tidigare förkastat?

(c2) En doktorand, Pia Nykänen, kommer att skriva sin avhandling i praktisk filosofi vid Gö-teborgs universitet på ett tema som redan i viss mån berörts i en tidigare avhandling vid insti-tutionen författad av May Thorseth (under handledning av Torbjörn Tännsjö). Här ställs frå-gan om vårt eget mångkulturella samhälle i centrum. Ett spänningsförhållande råder mellan två idéer om denna typ av samhälle, å ena sidan något slags normativ relativism med krav på ömsesidig respekt beträffande olikartade sedvänjor, å andra sidan ett mera absolutistiskt krav om att en bestämd "värdegrund" ska råda (t ex uttryckt i olika läroplaner). Konkret ska av-handlingen granska diskussionen som föregick och blev resultatet av beslutet om en särskild värdegrund inom det svenska skolväsendet. Avsikten är att kritiskt belysa spänningsförhål-landet mellan önskan om gemensamma värderingar och respekten för pluralism, samt att klargöra på vilket sätt olika former av värderingsmässig relativism kan påverka ett förnuftigt ställningstagande i frågan. Den generella diskussionen mellan "kommunitarianer" och "liberaler" är här av viss relevans, men syftet med avhandlingen är begränsat, tillämpat etiskt: det gäller att utvärdera just den aktuella svenska lösningen på avvägningsproblemet. Handledare blir Torbjörn Tännsjö, som också själv kommer att författa artiklar på området, vilka är kritiska både till moralisk relativism och tanken om en gemensam värdegrund.
 

C  Relativism i historisk belysning

(Huvudansvarig: Sven-Eric Liedman. Övriga deltagare: Mats Andrén, Patricia Lorenzoni (doktorand).) Varje kultur torde ha erfarenhet av relativismens problem, åtminstone på ett yt-ligt plan, i mötet med främmande livsstilar, samhällsordningar och trossystem. I Europa blir det särskilt aktuellt i samband med koloniseringen av Amerika liksom vid närmare konfronta-tioner med avlägsna asiatiska kulturer. De europeiska erövringarna i Afrika och Asien under 1800-talet aktualiserar vidare frågan om förhållningssätt till mångfalden i fråga om kulturer och levnadssätt.
 Den relativism som t ex kommer till uttryck i Montesquieus Lettres persanes (1721) upp-fattas av samhällets bevarare som en fara och bemöts med olika föreställningar som betraktas som absoluta, t ex den sanna kristendomen eller den objektiva vetenskapen. Särskilt viktig blir tanken att det finns en för alla kulturer gemensam utvecklingsväg där man kan ha hunnit olika långt. "Deras" nutid är alltså "vårt" förflutna, "vår" samtid "deras" framtid. Denna länge dominerande föreställning blir emellertid problematisk vid mötet med darwinismens trädmodell för utveckling. Enligt den senare modellen konvergerar utvecklingen alltså inte.

Delprojekt:
(a) Att hantera mångfald ? socialantropologi och kolonialism. I brytpunkten mellan linjär evolutionism och darwinism rör sig den brittiske socialantropologen James George Frazer. Detta, liksom hans fascination över den värld den europeiska imperialismen höll på att erövra, gör honom till en naturlig utgångspunkt för en studie över relativismens problem under kolo-nialismens tidsålder. Liksom föregångaren Tylor och i likhet med åtskilliga 1800-talsantropologer, ser Frazer samhällsutvecklingen som delad i tre stadier; det primitiva, det barbariska och det civiliserade. En parallell uppdelning rör människans relation till naturen och naturfenomenen och består i det magiska, det religiösa och det vetenskapliga stadiet. Då alla samhällen genomgår samma stadier kan vi lära oss åtskilligt om vår egen historia genom att studera folkslag vilka befinner sig på tidigare nivåer.
 Frazers huvudarbete, The Golden Bough (1890, 1900?1915), till slut bestående av tolv volymer, är ett mäktigt exempel på den komparativa antropologi som i "primitiva" och "bar-bariska" kulturer ser den egna kulurens barndom och historia. Frazer söker i vetenskapen den neutrala plats från vilken andra kulturer, såväl som kvarlevor av äldre stadiers vidskepelser i den egna kulturen, kan observeras, dokumenteras och bedömas. Samtidigt tillerkänns dock det magiska stadiet en logik nära förknippad med den vetenskapliga, medan religion står i mot-sättning till såväl magi som vetenskap. Här tycks inte den kristna traditionen inneha någon särställning, och Frazers resonemang öppnar för att jämställa Kristusmyten med andra myter om död och återuppståndelse, funna bland såväl "civiliserade" folk som "primitiva".
 Frazer kan därmed sägas representera något slags kulturell relativism, så som den ter sig inom ramarna för den utveckling varje mänskligt samhälle förväntas genomgå. Härmed inträder också ett problematiskt förhållande till den kolonialism som möjliggjorde Frazers eget arbete. Då han inte gjorde något eget fältarbete fick han lita till iakttagelser av resenärer och missionärer i de aktuella områdena. Dessa informatörer var ofta direkt involverade i det som i Storbritannien beskrevs som 'the white man's burden', uppdraget att kristna och civilisera andra folk. Uppdraget förutsatte en Europas ledande ställning såväl vetenskapligt som kultu-rellt. Frazers dikotomisering mellan magi och vetenskap å ena sidan, och religion å andra, tycks dock ifrågasätta själva missionsuppdraget, liksom hans linjära utvecklingsschema öppnar för ett ifrågasättande av civiliseringsuppdraget. Här utgör den darwinistiska trädmodellen ett förhållningssätt som är lättare att kombinera med en kulturellt aggressiv kolonialism.
 En ytterligare intressant aspekt att belysa av Frazers arbete och relativismens problem är det synkretiska perspektiv Wittgenstein (1993) framför i sin kritik av Frazer och den kompa-rativa antropologi denne representerar. Utifrån föreställningar om livsformer och språkspel angriper Wittgenstein den neutrala plats Frazer vill se i vetenskapen, och därmed problemati-seras såväl möjligheten att jämföra kulturer som att översätta mellan dem. Wittgensteins kritik har tidigare behandlats av antropologen Stanley Tambiah (1990), och har direkt aktualitet i dagens diskussion om kulturrelativism.
 Doktoranden Patricia Lorenzonis avhandling i idé och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet är tänkt att fokusera i enlighet med ovanstående skiss (under förutsättning att pro-jektet blir verklighet) på relativismens problem så som det yttrar sig i mötet med andra folk-slag under perioden omkring sekelskiftet 1900 i allmänhet och hos Frazer och den komparativa socialantropologin i synnerhet. Lorenzoni kommer att handledas av Mats Andrén.

(b) Universellt medborgarskap och relativism. Mats Andrén kommer att i en uppsats i veten-skaplig eller populärvetenskaplig tidskrift diskutera en aspekt av relativism kontra universali-tet i samband med begreppet medborgarskap. Medborgarskap har blivit ett av de centrala spörsmålen i samtida samhällsfilosofiska diskussioner. Flera forskare hävdar att medborgar-idén nu håller på att förändras på ett avgörande sätt, att den nära koppling som under 1800- och 1900-talen funnits mellan nationell identitet och medborgarskap nu är på väg att upplösas. De utvecklar olika föreställningar om vad som skall komma istället. Jürgen Habermas (1995, 2001) tycker sig skönja ett vidare medborgarskap, kanske ett världsomfattande, som en fram-tida möjlighet.
 Tanken på världsmedborgarskap är gammal. Thomas Paine sade "världen är mitt hem", och Schiller hävdade att han skrev som "medborgare i världen". Under mellankrigstiden odlades idén av författare som H.G. Wells och i sällskap som det engelska League of Nations Union som verkade för en världsorganisation. Idag har idén dammats av och dyker upp i flera sammanhang. Vi kan se den i pläderingar för ett reformerat FN, som skulle bli en parlamenta-risk församling som representerade världens medborgare. Den finns i diskussionerna om de globala miljöproblemen: vi måste agera som världsmedborgare för att komma tillrätta med dem. Den har sin plats när det talas för en världsregering och en global lagstiftning med såväl rättigheter som skyldigheter för världsmedborgarna.
 Idén om världsmedborgarskap står i stark kontrast till andra samtida forskares  problema-tisering av medborgarskapsbegreppet. De har visat att medborgarskap i den traditionella poli-tiska teorin har förutsatt uteslutningar ur det politiska livet av kvinnor, arbetare, färgade och grupper som judar och zigenare. Medborgarskap har knutits till speciella attribut (vita män) och kompetenser (ekonomiska, juridiska och kulturella; Kymlicka 1998, Torres 1998). Femi-nistiska forskare har visat hur medborgarbegreppet är impregnerat av patriarkala föreställ-ningar. De argumenterar i många fall att ett mer genusmedvetet medborgarskap är möjligt att frambringa (Yuval-Davis och Werbner 1999).
 Delprojektets avsikt är att via några nedslag i idéhistorien studera vad som händer med idén om ett universellt medborgarskap då den ställs inför 'icke-etablerade' kulturers krav på att omfattas av medborgaridealen. Problemställningen rör under vilka betingelser idén om ett universellt medborgarskap kan inkludera skilda människor och folkslag. Ansatsen ger en god belysning av hur medborgarskap när den presenteras som en universalistisk idé relativiseras under intryck av mötet med andra kulturer. Universalismen ersätts av uteslutningar och hie-rarkiseringar.

Litteratur
Barnes, B och Bloor D 1982, 'Relativism, Rationalism and the Sociology of Knowledge', i Hollis & Lukes 1982.
Bennigson, T 1999a, Is Relativism Really Self-Refuting?, Philosophical Studies 94, 1999, 211-236.
Bennigson, T 1999b, 'The truth in vulgar relativism', Philosophical Studies 96, 1999, 269-301.
Braithwaite, J 1989, Crime, Shame and Reintegration, Cambridge University Press.
Cantwell, A-M, Friedlander, E, Tramm, ML 2000, Ethics and Anthropology, New York : New York Academy of Sciences.
Chagnon, N 1968, Yanomamö. The Fierce People. Holt: Rinehart and Winston.
Cooper, D 1978, 'Moral Relativism'. Midwest Studies of Philosophy 3, 97-108.
Davidson, D 1984, 'On the Very Idea of a Conceptual Scheme', in Davidson, D 1984, Inquiri-es into Truth and Interpretation, Oxford: Clarendon Press.
Derrida J 1967, De la Grammatologie, Les éditions de minuit.
Devine, PE 1987, 'Relativism, Abortion and Tolerance', Philosophy and Phenomenological Research 48, 1987, 131-138.
Duff, R A 1985, Trials and Punishments, Cambridge University Press.
Edel, M & Edel, A 1968, Anthropology and Ethics : The Quest for Moral Understanding, Cleveland : The Press of Case Western Reserve University.
Feyerabend P 1975, Against Method, New Left Books, London.
Field, H. 1982, 'Realism and Relativism', Journal of Philosophy, vol 79, 553-567.
Fish S 1980, Is there a Text in this Class?, Harvard UP.
Fodor, J 1998, Concepts: Where Cognitive Science Went Wrong, Oxford UP, Oxford.
Frazer, J 1890: The golden bough: a study in comparative religion, London.
Frazer, J 1900?1915: The golden bough: a study in magic and religion, vol 1-12, London, Macmillan.
Fried, C (red.) 1983, Minorities: Community and Identity, Berlin: Springer-Verlag.
Gardiner P, 1981, 'German Philosophy and the Rise of Relativism', The Monist 64, 138-154.
Garland, D 1990, Punishment and Modern Society, University of Chicago Press.
Godfrey-Smith, P 1994, 'A Modern History Theory of Functions', Noûs 28, 344-362.
Goldstein, J, Marshall, B och Schwartz, J 1976, 'The Limits of Law: On Establishing Civilian Responsibility for the Enforcement of Laws Against War Crimes', The Peers Commission Report on the My Lai Massacre, New York: Free Press.
Goodman, N 1978, Ways of Worldmaking, Hackett.
Goodman, N 1984, Of Mind and Other Matters, Harvard University Press.
Grifiths, P E 1993, 'Functional Analysis and Proper Function', British Journal for the Philo-sophy of Science  44, 409-422.
Gutman, A (red.) 1992, Multiculturalism and the ’Politics of Recognition’, Princeton: Prin-ceton University Press.
Haack, S 1993, Evidence and Inquiry, Blackwell, Oxford.
Haack, S 1998, Manifesto of a Passionate Moderate, U Chicago Press.
Habermas, J 1995, 'Citizenship and National Identity. Some Reflections on the Future of Eu-rope' ('Staatsbürgerschaft und nationale Identität'), i Theorising Citizenship, R Beiner (ed.), State University of New York Press.
Habermas, J 2001, Den postnationella konstellationen, Göteborg: Daidalos.
Hacking, I 1999, The Social Construction of What? Harvard UP.
Hamlyn, D 1970, The Theory of Knowledge, Anchor, New York.
Harman, G 1978, 'What is Moral Relativism?'. In A.I. Goldman and J. Kim (eds.) Values and Morals, Dordrecht: Reidel.
Harman G & Thomson J J 1996, Moral Relativism and Moral Objectivity, Blackwell.
Harrison, G 1976, 'Relativism and Tolerance', Ethics 86, 1976, 122-135.
Hegel, F W 1952, Philosophy of Right, Knox translation, Oxford University Press.
Herskovits, K 1955, Cultural Anthropology. New York : A.A. Knopf.
Hertz, J 1982, From Dictatorship to Democracy: Coping with the legacies of Authoritarianism and Totalitarianism, Westport, Conn: Greenwood Press.
Hollis, M & Lukes, S 1982 (eds.), Rationality and Relativism, Oxford UP.
Holmqvist, B 1994, 'Om relativism' i Idéhistoriens egenart, red L Olausson, Symposium.
Horton, J (red.) 1993 Liberalism, Multiculturalism and Toleration, London: St. Martin’s Press.
Hughes, GJ 1986, 'Moral Relativity Re-examined', Heythrop Journal 27, 1986, 306-308.
Kant, I 1887, Rechtslehre (1887), E. Hastie translation, Edinburgh.
Krausz, M och Meiland J M (utg) 1982, Relativism - Cognitive and Moral, University of No-tre Dame Press.
Krausz, M (utg) 1989, Relativism: Interpretation and Confrontation, U Notre Dame Press, Notre Dame.
Kuhn, T 1970a, The Structure of Scientific Revolutions, 2:a uppl., U Chicago Press.
Kuhn, T 1970b, 'Reflections on my critics', i I Lakatos och A Musgrave (utg), Criticism and the Growth of Knowledge, Cambridge University Press.
Kymlicka, W (red.) 1995, The Rights of Minority Cultures, Oxford: Oxford UP.
Kymlicka, W 1998, Mångkulturellt medborgarskap, Nora: Nya Doxa.
Malamud-Gotti, J 1989, 'Trying Violators of Human Rights: The Dilemma of Transitional Democratic Governments', i Los Ensayistas - Georgia Series on Hispanic Thought, The University of Georgia, nr. 26-7.
Mercer, M 1999, 'Grounds of Liberal Tolerance', Journal of Value Inquiry 33, 1999, 319-334.
Miller, R 1992, Moral Differences. Princeton, NJ: Princeton University Press, 1992.
Millikan, R 1984, Language, Thought and Other Biological Objects, MIT Press,              Cambridge, MA.
Millikan, R 2000, On Clear and Confused Ideas: an Essay About Substance Concepts, Camb-ridge UP, Cambridge, MA.
Montesquieu, Ch 1721, Lettres persanes, Cologne (2:e éd).
Murphy, J 1985, 'Retributivism and the State’s Interest in Punishment', in J.R. Pennock and J. Chapman (eds.), Nomos XXVII: Criminal Justice: New York.
Murphy, J and Hampton, J 1988, Forgiveness and Mercy, Cambridge University Press.
Nagel T 1997, The Last Word, Oxford UP.
Neander, K 1991, 'Functions as Selected Effects: The Conceptual Analyst's Defense', Philo-sophy of Science 58, 168-184.
Newton-Smith, W H 1982, "Relativism and the Possibility of Interpretation", i Hollis och Lu-kes 1982.
Newton-Smith, W H 1988, "Science, Rationality, and Newton", Queen's Quarterly 95/1.
Offenligt material samt tidningsartiklar m.m. i samband med att det svenska skolväsendet fick en bestämd "värdegrund".
Orentlicher, D 1991, 'Settling Accounts: The Duty to Prosecute Human Rights Violations of a Prior Regime', 100 Yale Law Journal 2537.
Peirce C S 1992, Reasoning and the Logic of Things, ed. K. L. Ketner och H. Putnam, Harvard UP.
Pincoffs, E L. 1986, The Rationale of Legal Punishment, Humanities Press, New York.
Pion-Berlin, D 1994, 'To Prosecute or to Pardon? Human Rights Decisions in the Latin Ame-rican Southern Cone', Human Rights Quarterly, 105-130.
Putnam H 1992, Renewing Philosophy, Harvard UP.
Quine, W 1953, From a Logical Point of View, Harvard UP.
Quine, W 1969, Ontological Relativity and Other Essays, Columbia UP, New York.
Quine, W 1981, Theories and Things, Harvard UP.
Rawls, J 1971, A Theory of Justice, Harvard UP.
Rorty, R 1979, Philosophy and the Mirror of Nature, Princeton UP.
Rorty, R 1982, Consequences of Pragmatism, Harvester Press, Sussex.
Rynkiewich, MA & Spradley, JP 1976, Ethics and Anthropology : Dilemmas in Fieldwork, New York : Wiley.
Scheffler, I 1980, "The wonderful worlds of Goodman", Synthese 45, 201-210.
Searle, J 1969, Speech Acts, Cambridge UP, London.
Sher, G 1987, Desert, Princeton University Press.
Shklar, J 1986, Legalism: Law, Morals and Political Trials, Cambridge, Harvard University Press.
Siegel, H 1987, Relativism Refuted, Reidel.
Singer, P 1996, Praktisk etik, Stockholm: Thales.
Smith, M 1994, The Moral Problem. Oxford: Blackwell, 1994.
Sorell, T 1987, Moral Theory and Capital Punishment, Basic Blackwell.
Strawson, P F 1990, 'Positive Retributivism', in Social Philosophy and Policy, vol. 7:2.
Sturgeon, N 1994, 'Moral Realism and Moral Relativism', Social Philosophy and Policy 11, 80-115.
Swoyer, C 1982, 'True for', i Krausz och Meiland 1982.
Tambiah, S 1990, Magic, science, religion, and the scope of rationality, Cambridge UP.
Taylor, C 1982, 'Rationality', i Hollis och Lukes 1982.
Ten, C L 1987, Crime, Guilt and Punishment ? A Philosophical Introduction, Oxford Claren-don Press.
Thorseth, M 1999, Legitimate and Illegitimate Paternalism in Polyethnic Conflicts, Göteborg: Acta Philosophica Gothoburgensia.
Tilley, J 1994, 'Cultural Relativism and Tolerance, Lyceum 6, 1994, 1-11.
Torres, C A 1998, Democracy, education, and multiculturalism: dilemmas of citizenship in a global world, Lanham, Md.: Oxford: Rowman & Littlefield.
Turnbull, C 1972, The Mountain People. New York: Simon & Schuster.
Von Hirsch, A 1986, Past or Future Crimes ? Deservedness and Dangerousness in the Sen-tencing of Criminals, Manchester UP.
Von Hirsch, A 1993, Censure and Sanctions, Clarendon Press, Oxford.
Weschler, L 1990, A Miracle, A Universe: Settling Accounts with Torturers, New York: Pan-theon Books.
Westermarck, E 1906-08, The Origin and Development of Moral Ideas, London.
Westermarck, E 1932, Ethical Relativity, London: Keegan Paul.
Whorf B 1967, Language, Thought and Reality (ed. J B Carroll), MIT, Cambridge, Mass.
Wilson, BR 1971 (ed.), Rationality, Oxford: Basil Blackwell.
Winch, P 1958, The Idea of a Social Science and its Relation to Philosophy, London: Routledge & Keegan Paul.
Winch, P 1964, 'Understanding a Primitive Society', American Philosophical Quarterly 1, 1964, 307-324.
Wittgenstein, L 1993, Remarks on Frazers Golden Bough (ed. Rush Rhees), Norfolk, Bryn-mill Press, Atlantic Highlands, Humanities Press.
Wong D 1984, Moral Relativity, U California Press, Berkeley.
Wright, C 2001, 'On Being in Quandary', Mind 110.
Yuval-Davis, N & Werbner, P 1999 (ed.), Women, Citizenship and Difference, London : Zed.


Seminarie- och konferensverksamhet

En viktig form för projektets verksamhet är olika former av seminarier. Dels kommer varje ämnesgruppering inom projektet hålla regelbundna arbetsseminarier (öppna också för övriga projektdeltagare), dels kommer ett antal för projektdeltagarna gemensamma seminarier annordnas varje termin. Vidare kommer minst en gång per termin att anordnas en heldags "workshop" där samtliga projektdeltagare möts och presenterar sina resultat (och dit även utomstående forskare kan inbjudas). Utomstående som är intresserade av att delta i seminarier, vänligen kontakta respektive ansvarig person (se nedan).

Arbetsseminarier inom ämnesgrupperna, ht 2002

Ämnesgemensamma seminarier, vt 2002 (för detaljer, kontakta Dag Westerståhl)
 


Workshops (för detaljer, kontakta Dag Westerståhl)

Relativism Konferensen
17-18 september, 2004, Humanisten & Ågrenska villan, Göteborgs universitet.


Publikationer och presentationer




                                                                                                  UPP                                                            Institutionen för filosofi, Göteborgs universitet