Skip to main content.
Modeller för mänskligt tänkande
Kognitionsteori handlar om hur det mänskliga psyket fungerar. Den har spelat en stor roll i forskningen sedan 1950-talet, då den fick ett uppsving delvis inspirerat av tillkomsten av de första datorerna. Dess rötter kan dock spåras betydligt längre tillbaka, åtminstone till de brittiska empiristiska filosoferna Locke, Berkeley och Hume. Även forskare inom psykologin före 1950, som oftast inte kallade sig kognitionsteoretiker, sysslade i stor utsträckning med samma frågor.

Ett grundläggande antagande inom kognitionsteorin är att det mänskliga psyket är ett informationsbearbetande system som är till för vår anpassning i tillvaron. För att uttrycka det lite annorlunda: vi får information om världen genom varseblivning, och genom att sätta samman denna information med vad vi redan vet eller tror om världen och vad vi önskar oss av den, så beslutar vi oss för att handla på ett eller annat vis.

Kognitionsteoretiker har fokuserat på att förstå och förklara hur dessa olika kognitiva eller mentala förmågor fungerar. Hur går det till när vi varseblir något, hur får vi kunskap om världen och hur bearbetas denna kunskap? Vilken roll spelar våra tidigare erfarenheter av världen för hur vi tolkar våra sinnesintryck? Vilken funktion har uppmärksamheten? Hur många saker är det möjligt att uppmärksamma på en gång och varför är uppmärksamheten så begränsad? Vad är minne och vad begränsar vår minneskapacitet? Hur går det till när vi lär oss något på sikt och inte bara för en kort stund? Vilken roll spelar våra känslor för hur vi tänker och hur vi tolkar vår värld? Tänker vi i bilder eller i språk? Sker hjärnans informationsbearbetning genom processer som liknar en dators arbete, eller måste den beskrivas på ett helt annat sätt?

Kognitionsteoretiker återfinns bland psykologer, lingvister, dataloger, filosofer och forskare från många andra ämnesområden.

Bland de frågor som har sysselsatt filosofiskt intresserade kognitionsteoretiker kan man t ex finna:

I vilken utsträckning är vår kunskap medfödd, och till vilken del är den förvärvad genom erfarenhet? Hur får våra tankar mening? Är tankar i första hand språkliga representationer eller är de snarare bildlika? Är vår kunskap om andra människors känslor och tankar ett resultat av en teori vi har om andra, eller beror den på en förmåga att simulera människors mentala tillstånd?